Skador och diagnoser

Akuta skador

Akuta skador uppstår plötsligt och med tydlig orsak där skarp smärta, akut svullnad, blodutgjutning och/eller värmeökning över det skadade området uppstår i anslutning till skadetillfället. Vid akuta skador ska man söka läkare i första hand.

Idrott och överbelastning

Sammanfattningen ”för mycket belastning under för lång tid utan tillräcklig återhämtning och vila” är en regel att utgå från när symptom på överbelastning börjar kännas.

Vanliga orsaker kan vara hård, långvarig och ensidig träning, träning som involverar mycket löpning och hopp, en alltför snabb ökning av träningsdos, tidigare skador, ny utrustning, ändrat underlag, muskulära obalanser eller svagheter, biomekaniska felbelastningar m.m.

Många skador involverar senor och senfästen vilket har sin förklaring i att senor anpassar sig långsamt till belastningsökning och är den vävnad som oftast drabbas av överbelastningsskador. Vid långvarig monoton eller hastigt ökad belastning utan tillräcklig återhämtning hinner senornas återuppbyggnadsprocess inte med vilket orsakar stress. I förlängningen leder det till att senans struktur förändras och försvagas.

Inflammation (tendinit) är en vanlig benämning inom området överbelastningsskador men histologiska undersökningar har visat att det inte finns några inflammatoriska förändringar i själva senan vid en skada, vilket också kan förklara varför behandling som syftar till att dämpa inflammationen oftast har dålig effekt. Idag vet man att orsaken till en förtjockad och smärtsam sena snarare beror på en felläkningsprocess, en tendinopati.

Överbelastningsskador

Ibland är det svårt att avgöra vad som är en akut skada eller något som är orsakat av en långvarig belastning, ex. ett akut symptom kan ha sin orsak i en överbelastning.

Är du drabbad av akut skada, har mycket ont eller är tydligt begränsad av dina problem bör du i första hand kontakta en läkare för konsultation.

Överbelastningsskador orsakas av att skelett, ligament och/eller muskler runt ett specifikt område belastats mer än vad de tål under en period. Det kan bero på biomekaniska felbelastningar, statiska kroppspositioner, häftiga styrkeprov, lokal mekanisk stress eller repetitiva rörelser där kroppshållningen under aktiviteten utgör en ständig belastning.

Symptomen kommer ofta smygande och är till en början inte så påtagliga. Ett tidigt tecken kan vara morgonstelhet, stelhet efter vila och smärta i början av en aktivitet som försvinner då man blivit varm. I förlängningen övergår symptomen till mer tydliga och begränsande besvär. Många har gått med sina besvär ett tag, i hopp om att problemet är övergående, innan de söker hjälp. Orsaken till överbelastningsskador kan vara många men för de flesta diagnoser sammanfattas ”för mycket belastning under för lång tid utan tillräcklig återhämtning och vila”.

Det är viktigt att hitta den grundläggande orsaken till problemen och inte bara behandla symptomen. Lyssna på kroppen och ta hjälp tidigt då långdragna besvär kan leda till degenerering av vävnader med längre rehabiliteringstid eller kroniska tillstånd.

Prognosen för de flesta överbelastningsskador är god, det kan dock ta lång tid. Därför är konsekvent avlastning och gradvis stegrande återgång till normal aktivitetsnivå viktig för att hjälpa kroppen att läka ut problemet.

Pronation/ Supination

Benämningarna pronation och supination misstolkas ofta som något som är negativt för fot och ben men det är viktigt att komma ihåg att benämningarna inte är en diagnos utan något som sker helt naturligt genom ett gångmönster. Det är kroppens sätt att adaptera steget genom stödfasen och på olika underlag. Termerna pronation och supination i sig beskriver ett avancerat biomekaniskt mönster av fotens rörelser runt tre olika axlar som i sin tur är en del av en biomekanisk kedja genom fot, ben och höft vid belastning.

Pronation är inte per definition synonymt med låga fotvalv, även om pronation ger upplevelsen att fotvalven sänks betyder det inte att pronation i sig är detsamma som Pes planus (plattfot). Det betyder heller inte att alla med låga fotvalv pronerar för mycket och omvänt kan en fot som i sitt normaltillstånd är något supinerad (högt fotvalv) fortfarande röra sig i pronation.

Om rörelserna och vinklarna blir för stora eller om de olika faserna av pronation respektive supination genom stödfasen rubbas ur sitt individuella normaltillstånd, dvs. den personliga biomekaniken, kan det ge upphov till olika besvär. En vanlig term som förekommer är sk. överpronation.

Symptom

• Onormalt slitage på in- eller utsidan av skorna.
• Felaktig biomekanik ökar belastningen på leder och muskulatur och kan leda till besvär i fot, underben, knä och/eller höft.  

Behandling

• Misstänker du att dina besvär beror på felaktig biomekanik, ta hjälp av utbildad personal som gör en visuell gånganalys eller en videoupptagning för bedömning.
• Stabila skor och ett par individuellt anpassade fotbäddar för korrigering rekommenderas.

Hälsporre, Plantar fasciit eller Plantar fascialgi

Olika namn på samma symptom, smärta runt hälen orsakad av skada eller irritation av plantarfascians fäste mot hälbenet.

Plantar fasciit betyder inflammation i plantarfascian, hälsporre syftar på det benutskott som kan bildas ut från hälbenet vid plantarfascians fäste och plantar fascialgi betyder smärta från plantarfascian.

Hälsporre är den vardagliga benämningen men det är egentligen inte karaktäristiskt för diagnosen då ett benutskott inte alltid finns vid röntgen även om symptomen är tydliga. Omvänt kan man se ett benutskott hos besvärsfria individer varför sporren i sig inte anses vara orsaken till smärtan. Benämningen hälsporre är därav inte det mest korrekta namnet på sjukdomstillståndet, men dock det absolut vanligaste.

Man har länge sagt att problemen orsakas av en inflammation i senfästet men det råder idag inom forskningen delade meningar om det egentligen rör sig om en inflammation eller inte. Oavsett vilket så är symptomen typiska och lätta att känna igen.  

Symptom

• Smärta under, i framkant och/eller på insidan av hälen då du står och går. Stelhet och smärta vid de första stegen på morgonen samt efter vila, i mer uttalade fall förekommer smärtor i varje steg. Man kan ha svårt att belasta hälen barfota och det känns lindrande att gå i mjuka skor.

Behandling

• Stabila och stötdämpande skor. Initialt kan man prova stötdämpande hälkil som finns att köpa i skoaffärer och sportbutiker.
• Fritidsaktiviteter som ger upphov till smärta bör man avstå från tills smärtan försvunnit. Aktiviteter som inte belastar hälen, som cykling och simning, går däremot bra.
• Kyl det ömmande området vid smärtpåverkan.
• Individuellt anpassade fotbäddar för stabilisering och korrigering av fotens biomekanik (belastningsmönster) rekommenderas.
• Tejpning av häl och hålfot kan hjälpa initialt i rehabiliteringsfasen.
• Konsultera en fysioterapeut för ett behandlingsprogram med övningar och stretchning.
• Vid långvariga besvär har stötvågsbehandling visats ha god behandlingseffekt.
• Tag kontakt med din läkare vid svåra besvär.

Hammartå, Klubbtå och Klotå

Hammartå, klubbtå och klotå är olika felställningar i tårna som uppkommer genom obalans i framfoten. Hammartå – böjd i mellanleden, klubbtå – böjd i ytterleden och klotå – böjd i både mellan- och ytterleden. Förändringarna sker successivt och det blir svårt eller omöjligt att sträcka ut tån. Felställningen kan drabba vilken tå som helst på foten men vanligast är ätt det drabbar 2a, 3e eller 4e tån.

Felställningar i tårna är vanliga och förekommer oftare hos kvinnor än män. Ärftlighet antas spela en stor roll däremot antas fotformen spela mindre roll då man ser detta hos både de med låga valv som med höga valv.

Symptom

• Det vanligaste symptomet är skobesvär med trycksmärta i relation till affekterad tå. Det är svårt att få plats i på höjden i skon och trycket från skorna kan så småningom bilda ömmande hudförhårdnader och ibland sår.
• Vid mer uttalad felställning får man även belastningssmärta i framfoten under framfotens ledhuvuden.

Behandling

• Individuellt anpassade fotbäddar för stabilisering och korrigering av fotens biomekanik (belastningsmönster) och avlastning för framfoten rekommenderas.
• Skorna måste vara rymliga över området som är drabbat och ge plats åt tån/tårna. Det finns skor med elastiskt material över framfoten för att minska tryck, vår butik i City kan hjälpa dig.
• Man kan också prova att lästa ut skorna över vissa tydliga punkter, en skomakare kan hjälpa till med detta.
• Ta hjälp av en fotterapeut för att behandla förhårdnader som uppkommer.
• Ta kontakt med din läkare vid svåra besvär.  

Hallux valgus

Hallux valgus är en av de vanligaste felställningarna i foten och är vanligare hos kvinnor än hos män. Det är ett tillstånd som kännetecknas av att stortån blir sned, stortåns grundled deformeras och tån böjer ut mot andra tån, ibland ligger dessa två tår omlott. Samtidigt blir leden mellan första mellanfotsbenet och stortån vinklad inåt, vilket gör framfoten bredare. Etiologin för Hallux valgus är mångdimensionell och bara delvis känd. Ett flertal faktorer så som genetiska orsaker, skoanvändning och funktionella fel i foten kan leda till uppkomsten av Hallux valgus.

Symptom

• Vanligaste problemet är smärta runt leden och problem att hitta passande skor. Friktion och tryck från skon kan irritera den ytliga slemsäcken på leden som sväller, blir röd och irriterad, efterhand kan det även uppstå smärta i närliggande tår på grund av den ökade felställningen. Artros (ledbroskförslitning) kan förekomma i leden men inte nödvändigtvis.

Behandling

• Individuellt anpassade fotbäddar för stabilisering och korrigering av fotens biomekanik (belastningsmönster) och avlastning för framfoten rekommenderas.
• Rymliga skor med tillräcklig bredd för framfoten är A och O. Man kan behöva lästa ut befintliga skor över området för stortåns grundled för att ge tillräckligt utrymme, en skomakare kan hjälpa dig med detta.
• Skor med elastiskt material vid stortåleden för att minska tryck finns idag på marknaden, vår butik i City kan hjälpa dig.
• Man kan prova att avlasta och räta ut tån med hjälp av en tåspridare. De är gjorda i gel och brukar fungera bra även i skor, viktigt dock att det finns tillräckligt utrymme. Nattetid kan man prova ett Hallux valgusstöd som håller stortån i position.
• En fysioterapeut kan ge råd och enkla övningar som stärker fotens muskler.
• Tag kontakt med din läkare vid svåra fall. 

Hallux limitus och Hallux rigidus

Artrosutveckling, förslitning av brosket i stortåns grundled, kan vara orsakat av skador, upprepade mikrotrauman, genetiska orsaker, biomekaniska felbelastningar etc. och drabbar män i större utsträckning än kvinnor.

Artrosen benämns Hallux limitus så länge leden bara är inskränkt i sitt rörelseomfång och Hallux rigidus när den gradvis ökande broskpålagringen gjort leden stel.

Symptom

• Nedsatt dorsalextension, stelhet och belastningssmärta i stortåns grundled ofta märkbart vid avveckling av steget eller situationer när man måste gå ner på huk. Över tid skapas pålagringar på den skadade leden som kan klämma i skor. Besvären utvecklas successivt med gradvis försämring. Efterhand minskar förmågan att rulla upp över stortån vilket kan leda till ändrat gångmönster med ökad belastning på fotens utsida. Vilovärk efter ansträngning kan efter hand uppträda.
• Oftast bildas benpålagringar (osteofyter) runt leden och framförallt på ovansidan vilket ger ytterligare symtom med smärta i skor pga. tryck.

Behandling

• Ofta kan det hjälpa med en rullsula eller stel sula i skon vilket avlastar vid avveckling av steget och gör att leden inte utsätts för samma påfrestning och kan lindra smärtan. Man kan hitta skor med rullsulor i en vanlig skoaffär men man måste veta vad man letar efter, fråga oss om råd.
• Individuellt anpassade fotbäddar för stabilisering och korrigering av fotens biomekanik (belastningsmönster) och avlastning för framfoten rekommenderas.
• Tag kontakt med din läkare vid svåra fall.  

Mortons neurom

Namnet syftar på en nervknut som uppkommer av att nerven som löper mellan metatarsalbenen (mellanfotsbenen) och ut i tårna kommer i kläm, irriteras och svullnar. Nervens hölje förtjockas och ett neurom, en knuta, har uppstått. Vanligast är att nerven mellan 3e och 4e tån drabbas men det kan även förekomma mellan 2a och 3e tån. Mortons neurom är ganska vanligt och förekommer i alla åldrar, kvinnor drabbas oftare än män.

Symptom

• Smärta och domningar i framfoten, smärtan sitter oftast på undersidan av foten precis framför tåleden där neuromet sitter. Smärtan beskrivs ofta som brännande och/eller skärande.
• Besvären kan komma och gå och det är vanligt att besvären förvärras gradvis över tid. Anledningen till att smärttillståndet kan förvärras över tid är att neuromet försämras, dvs. svullnaden i nerven ökar och nervens hölje förtjockas ytterligare för att stå emot påfrestningen. Allt detta gör att neuromet får mindre utrymme och nerven blir mer och mer irriterad

Behandling

• Avstå från aktiviteter som gör ont, provocera inte smärtan, det förvärrar skadan.
• Stabila skor med tillräcklig bredd för framfoten och bra stötdämpning i kombination med individuellt anpassade fotbäddar med avlastning för framfoten rekommenderas.
• Konsultera en fysioterapeut för råd med övningar som hjälper till att stärka fotens muskulatur.

Plattfot, Pes planus

Plattfot är den vardagliga benämningen på Pes planus och kännetecknas av att man inte ser något längsgående fotvalv vid den inre fotranden. Orsaken till platta fötter är relaterad till vävnader och ben, genetiskt har olika individer olika förutsättningar för sin individuella fotform.

Nästan alla spädbarn har normalt "platta fötter” och först vid tonåren har foten fått sitt färdiga utseende, även med avseende på fotvalvet. Hos de flesta växer plattfotheten bort när de blir äldre och ger i unga år sällan upphov till besvär. Kvarstående plattfot klassas som ärftlig och är en icke-patologisk fotform som oftast inte kräver behandling om man är besvärsfri.

Många förväxlar termen plattfothet med sk. överpronation.

Läs mer om detta i stycket med pronation/supination.

Tibialis posterior dysfunktion, Förvärvad plattfot

Förvärvad plattfot är en deformitet som utvecklas efter att skelettet har växt klart. Termen förvärvad betyder att fysiologiska eller strukturella förändringar orsakar en deformation av valvet som tidigare har varit strukturellt normalt.

Begreppen Tibialis posterior dysfunktion och förvärvad plattfot används ofta synonymt. Detta är dock inte biomekaniskt rätt då dysfunktionen syftar på en störning/skada/inflammation i sena och senskida till Tibialis posterior medan plattfotheten är effekten av insufficienta strukturer medialt där foten hamnat i en plattfothet.

Symptom

• Den ärftliga plattfoten är ofta besvärsfri men värk, trötthet i fötter och nedsatt rörlighet förutom plattfotheten kan förekomma.
• Förvärvad plattfot kan ge symptom som ökande ömhet och smärtor på insidan av fot och valv, detta kan pågå under flera månader och år. Ibland upplevs en svullnad runt senan bakom inre fotknölen. Efter hand märker du att valvet sänks och du kan få problem med balansen och med att gå.
• Deformiteter i fötterna påverkar fotens stegavveckling och kan ge problem även i knän, höfter och rygg.

Behandling

• Stabila skor är viktigt för att foten ska få stöd. Vid mer uttalad felställning kan skor med lite högre skaft alternativt känga föredras.
• Individuellt anpassade fotbäddar för stabilisering, avlastning och korrigering av fotens biomekanik (belastningsmönster) rekommenderas.
• En fysioterapeut kan ge individuella program med övningar som hjälper till att stärka fotens muskulatur.
• Tag kontakt med din läkare vid svåra besvär.

Högt fotvalv, Pes cavus

Det utmärkande för Pes cavus är ett högt längsgående fotvalv och belastningsfördelningen är begränsad till främst framfot och häl. Orsaken är relaterad till vävnader och ben, genetiskt har olika individer olika förutsättningar för sin individuella fotform.

Funktionellt kan en cavusfot klassificeras som flexibel eller rigid vilket beskriver variationer av komplexa strukturer som kortfattat kan förklaras som den biomekaniska funktionen relaterad till respektive individ.

Perifer neuropati och Pes cavus

I vissa fall är cavusfoten relaterad till ärftlig neuropati av olika genes, ex. Celebral pares, Polio, Charcot-Marie-Tooth etc. I dessa fall är det inte ovanligt att felställningen progressivt försämras.

Korrekt diagnos är givetvis viktigt i dessa fall men det är också viktigt att komma ihåg att vid dessa tillstånd är en hög hålfot troligen inte det enda symptomet utan bara en del av ett mer komplext mönster av symptom/besvär.

Symptom

• Smärta och obehag pga. punktbelastning av framfot och häl. Belastningen på framfot kan resultera i nervirritationer och det är inte ovanligt med förhårdnader under och på sidan av tålederna. Sekundära felställningar i tårna förekommer också.
• Instabilitetskänsla och benägenhet att skada fotens yttre stödvävnader, ex. de yttre sidoledbanden och de muskelsenor som löper runt laterala malleolen (yttre fotknölen).
• I vassa fall upplevs tryckproblem mot fotryggen och svårigheter att hitta skor med tillräcklig volym. Även här kan det förekomma nervirritationer med domningar i framfot.

Behandling

• Stabila skor, gärna med snörning så att volymen kan anpassas och minska risken för tryck mot fotryggen.
• Individuellt anpassade fotbäddar för att fördela belastningen samt stabilisera och korrigera fotens biomekanik (belastningsmönster) rekommenderas.
• Tag kontakt med din läkare vid svåra besvär.

Hälseneinflammation eller Achillestenidopati

Ordet hälseneinflammation ger en något felaktig information då det egentligen inte är en inflammation det rör sig om. Aktuell forskning har visat att det vid långvariga besvär inte finns några inflammatoriska förändringar i själva senan vilket förklarar varför inflammationshämmande mediciner inte kan läka ut tillståndet. Besvär orsakas istället av småskador i senan som inte ges tid till återhämtning och återuppbyggnad, en mer korrekt benämning är därför Achillestendinopati.

Hälsenan är den sena som binder ihop de två stora vadmusklerna till ditt hälben och besvär kan uppkomma om man belastat musklerna och senan mer än vanligt under en period.

Skadan är vanligast hos medelålders personer men kan drabba både yngre och äldre personer.

I litteraturen beskrivs det ofta att hälsenebesvär är vanligare hos män men studier har visat att det idag är lika vanligt hos kvinnor som män.

Symptom

• Vanliga symptom är att det gör ont i hälsenan, på mitten eller längre ner i senan där den fäster mot hälbenet, man kan också känna en svullnad eller knölar på senan. Det är inte heller ovanligt med stelhet i hälen och vaden, ofta på morgonen.

Behandling

• Vila från provocerande aktivitet tills du är besvärsfri, därefter gradvis stegrande återgång till normal aktivitetsnivå
• Kyl det ömmande området vid smärtpåverkan.
• Stabila, bra skor och inledningsvis en lös hälkil kan rekommenderas för att minska belastningen på hälsenan då man står och går. OBS! Kilen är endast en kortsiktig behandling (endast ngr veckor) och ska alltid användas som komplement till rehabiliteringsträning.
• En fysioterapeut kan hjälpa till att utforma ett gradvis stegrande rehabiliteringsprogram med fokus på excentrisk träning och stretching av vadmuskeln.
• Individuellt anpassade fotbäddar för stabilisering, avlastning och korrigering av fotens biomekanik (belastningsmönster) kan bli aktuellt.
• Ta kontakt med din läkare vid svåra besvär.

Benhinneinflammation, Periostit eller Medialt tibiasyndrom

Olika namn på samma diagnos. Benhinneinflammation syftar trots namnet inte till en inflammation utan en överbelastning av de muskler och senor i underbenet som fäster mot insidan av tibia (skenbenet).

Skadan i sig är oftast inte allvarlig men besvären kan vara nog så hindrande, skadan läker vanligtvis ut av vila medan fortsatt belastning kan förvärra tillståndet och leda till stressfrakturer.

Orsaken är inte enkel att fastställa och forskning tyder på att flera faktorer är involverade i diagnosen såsom obalans mellan muskulaturen på underbenets fram- och baksida, tendinopatier och små mikrotrauman av muskler och periosteum (bindvävshinnan) som fäster runt tibia.

Hastig förändring och/eller ökning av belastning såväl som olika biomekaniska felbelastningar kan vara utlösande faktorer. Diagnosen är överrepresenterad hos idrottare men alla kan drabbas pga. olika överbelastningar i vardagen.

Symptom

• Symptomen utmärker sig som en dov, diffus smärta längs nedre delen av underbenets framsida eller insida vid ansträngning. Ibland kan man känna en viss spändhet och svullnad längs med den inre tibiakanten. Inledningsvis uppkommer smärtan i början av aktivitet för att sen försvinna och kan sedan återkomma som en ökad känslighet under aktiviteten.
• Har man dragits med symptom en längre tid kan smärtan vara tydligare och kan sitta i under hela aktiviteten, även vilosmärta förekommer.

Behandling

• Vila från provocerande aktivitet tills du är besvärsfri, därefter gradvis stegrande återgång till normal aktivitetsnivå.
• Kyl det ömmande området vid smärtpåverkan.
• Se över dina skor, stabila skor med bra stötdämpning rekommenderas under rehabiliteringsfasen.
• Individuellt anpassade fotbäddar för stabilisering, avlastning och korrigering av fotens biomekanik (belastningsmönster) kan bli aktuellt.
• Konsultera en fysioterapeut angående muskulära obalanser samt behandlingsprogram för individuellt avvägd belastningsträning och/eller stretching.
• Vissa studier har visat att stötvågsbehandling kan ha god behandlingseffekt, konsultera våra fysioterapeuter för råd.

Löparknä, Iliotibialbandssyndrom ITBS

Terminologin skiljer sig ibland mellan svensk och engelsk litteratur men det man vanligen härleder till när man talar om Löparknä i Sverige är Iliotibialbandssyndrom.

Diagnosen är vanlig hos idrottsutövare där squats (gå ner på huk) är vanligt samt inom uthållighetsidrotter såsom löpning och cykling men individer som av olika anledningar spenderar långdragna perioder av sittande, stående, klättrande, sittande på huk eller knästående är utsatta.

Löparknä relateras till en överbelastning i den långa senan som löper på lårets utsida från höften ner till knäet (ilitibialbandet, ITB) och smärtan är relaterad till utsida knä.

Inom forskningen råder delade meningar gällande den grundläggande orsaken till symptomen och teorier om såväl friktion och inflammation såväl som hämmande och kompenserande muskelfunktion i höften har studerats utan egentlig konsensus. Oavsett vetenskapens begränsningar är den kliniska diagnostiseringen av ITBS tydlig och de flesta upplever en förbättring av den konservativa behandling som idag är praxis.

Symptom

• Känsla av att det ”snäpper till” samt palpationsömhet över knäets utsida vid flexion.
• Stegrande huggande, skärande smärta längs utsidan av knäet vid aktivitet, ibland strålande både upp och ner. Symptomen är tydliga under rörelser i extension och flexion. Smärtan är oftast intensivast när knäet passerar lätt flekterad position. Uppförsbackar och trappor upplevs särskilt aggraverande. Ibland även ihållande smärta efter aktivitet.
• Besvären kan försvinna om man vilar några dagar, för att sedan återkomma vid nästa träningspass.

Behandling

• Vila från provocerande aktivitet tills du är besvärsfri, därefter gradvis stegrande återgång till normal aktivitetsnivå.
• Kyl det ömmande området vid smärtpåverkan.
• En fysioterapeut kan fastställa eventuella svagheter eller obalanser av muskulatur i höft, säte och bål och baserat på de kliniska fynden skapa ett tränings-/stretchingprogram anpassat efter dina individuella symptom och behov.
• Individuellt anpassade fotbäddar med korrigering av felaktig biomekanik ger bra förutsättningar för en sund kinetisk kedja.
• Se över dina skor, stabila skor med bra stötdämpning rekommenderas under rehabiliteringsfasen.
• Vissa studier har visat att stötvågsbehandling kan ha god behandlingseffekt, konsultera våra fysioterapeuter för råd.

Patellofemoralt smärtsyndrom (PFSS)

Patellofemoralt smärtsyndrom (PFSS) är en bred term och omfattar flera olika symptom och diagnoser som involverar främre knäsmärta. PFSS uppstår då leden mellan patella (knäskålen) och femur (lårbenet) överbelastas, ökad kompression av knäskålen mot lårbenet, obalans i muskulaturen runt knäet som gör att knäskålen inte ”spårar rätt” utan dras lite i sidled är vanliga faktorer som orsakar symptom. Det är viktigt att poängtera att det sällan föreligger skador eller förändringar i ledens broskytor.

Smärta och fysiska begränsningar varierar från individ till individ och uppkommer gradvis oftast utan något underliggande trauma eller våld mot knät. Biomekaniska felbelastningar kan leda till ökad belastning av leden och det är inte ovanligt att idrottsaktiva drabbas där hög aktivitetsgrad eller en snabbt ökad aktivitetsgrad är vanliga utlösande faktorer.

Chondromalacia patellae

Brukar nämnas som synonym till PFSS men med skillnaden att här har brosket under knäskålen luckrats upp och det kan höras ”knaster” vid belastning. Man kan också ibland kan hitta tecken på ojämnt ledbrosk vid artroskopi.

Symptom

• Diffus smärta runt knäskålen eller smärta som upplevs komma innanför knäskålen. Smärtan blir ofta värre med aktiviteter som gång i trappor, hopp eller löpning.
• Vanligt också med smärta som uppkommer efter en längre stund i sittande med böjda knän.

Behandling

• Vila från provocerande aktivitet tills du är besvärsfri, därefter gradvis stegrande återgång till normal aktivitetsnivå.
• Kyl det ömmande området vid smärtpåverkan.
• En fysioterapeut kan fastställa eventuella svagheter eller obalanser av muskulatur i höft, ben och fot och baserat på de kliniska fynden skapa ett tränings-/stretchingprogram anpassat efter dina individuella symptom och behov.
• Individuellt anpassade fotbäddar med korrigering av felaktig biomekanik ger bra förutsättningar för en sund kinetisk kedja.
• Ortoser och tejpning kan hjälpa till för att stabilisera patella, fråga vår personal om vilket som kan hjälpa dig bäst.
• Se över dina skor, stabila skor med bra stötdämpning rekommenderas under rehabiliteringsfasen.

Hopparknä, Patella tendinopati

Diagnosen är vanlig inom idrotter som involverar hopp och explosiva rörelser därav namnet Hopparknä men symptomen kan också debutera efter ett akut trauma mot senan eller som ett resultat av upprepade mikrotrauman.

Patellatendinopati är den korrekta termen och syftar till en överbelastning av patellasenan som skapar obehag relaterat till infästningen av senan vid underbenet och/eller runt knäskålens nedre kant. Patellasenan är en förlängning av den sena som omfattar de främre lårmusklerna (quadriceps) som sen omfamnar knäskålen och fäster i underbenets framsida och symptomen är en reaktion på att senan inte orkar hålla emot belastningen från lårmuskulaturen.

Symptom kan debutera med smärtor efter ett enda hopp, en kraftansträngning eller ett hårt träningspass. För andra kommer smärtan mer smygande framförallt i samband med ansträngning.

I början uppträder symptomen vanligen efter aktivitet för att i förlängningen kännas under aktivitet och även i vila.

Symptom

• Intensiv smärta längs den distala kanten av patella och/eller runt senfästet mot underbenet, inte ovanligt att smärtan upplevs som värst när knäet är i fullt extenderat läge.
• Smärtan blir ofta värre med aktiviteter som gång i trappor, hopp eller löpning, ibland upplevs även morgonstelhet. I början uppträder symptomen vanligen efter aktivitet för att i förlängningen kännas under aktivitet och även i vila.

Behandling

• Vila från provocerande aktivitet tills du är besvärsfri, därefter gradvis stegrande återgång till normal aktivitetsnivå.
• Kyl det ömmande området vid smärtpåverkan.
• En fysioterapeut kan fastställa eventuella svagheter eller obalanser av muskulatur i bål, höft, ben och fot och baserat på de kliniska fynden skapa ett tränings-/stretchingprogram anpassat efter dina individuella symptom och behov.
• Individuellt anpassade fotbäddar med korrigering av felaktig biomekanik ger bra förutsättningar för en sund kinetisk kedja.
• Ortoser och tejpning kan hjälpa till för att avlasta senfästet, fråga vår personal om vilket som kan hjälpa dig bäst.
• Se över dina skor, stabila skor med bra stötdämpning rekommenderas under rehabiliteringsfasen.

Fotledsstukning, Distortion

Med distorsion (stukning) avses ett trauma av fotled och dess ligament som medför att leden kortvarigt befinner sig utanför sitt normala rörelseomfång utan att ledhuvudet går ur led. Vanligen sker det via supinationsvåld vilket drabbar lateralsidan (utsidan av foten). Det är en vanlig skada och uppfattas oftast inte som allvarlig. Majoriteten av dem som skadas blir återställda med tidig mobilisering och rehabilitering. 

Symptom

• Distinkt ömhet till följd av att man trampat snett, smärtan ökar vid rörelseprovokation. Svullnad och blånad/missfärgning kring laterala malleolen (yttre fotknölen) vilket är den vanligast drabbade sidan. Beroende på graden av skada upplevs även belastningssmärta och ibland klarar man inte av att belasta foten alls.
• Vid stukning med kraftig svullnad, blånad/missfärgning och eventuell felställning av foten – ta alltid kontakt med läkare.

Behandling

• De första 48–72 timmarna är viktiga för att begränsa blödningen och minimera komplikationer. Riktlinjerna för akut behandling följer den engelska benämningen RICE vilket är en förkortning av engelskans ord för vila, kyla, kompression och högläge. Vårdguiden har information ang. detta.
• Konsultera en fysioterapeut för ett gradvis stegrande rehabiliteringsprogram till full belastning så snart det går. Full rörlighet och smärtfri belastning fås oftast inte förrän efter cirka 6 veckor, och vissa symtom kan kvarstå i flera månader.
• Fotledsortos och tejpning kan användas som sekundärprevention och reducera risken för återkommande fotledsstukningar genom att minska rörelseutslaget och öka ledens känslighet för rörelseförändring.
• Se över dina skor, stabila skor rekommenderas under rehabiliteringsfasen.

Stressfrakturer

En stressfraktur uppstår inte som följd av en akut skada, även om symptomen ibland kommer akut, utan som resultat av en längre tids överbelastning och orsakas vanligtvis av en konstant upprepad belastning som överskrider benets förmåga att reparera sig själv.

Stressfrakturer är vanliga i foten, till exempel talus (språngbenet), naviculare (båtbenet) och metatarsalbenen (mellanfotsbenen). Båda benen i underbenet kan också vara utsatta för stressfrakturer med tibia (skenbenet) som den vanligast drabbade.

På en vanlig röntgenbild ses en stressfraktur först flera dagar eller veckor efter att skadan uppstått. Vid misstanke om tillståndet bör en magnetkameraundersökning göras. Med hjälp av bilderna från den är det möjligt att ställa diagnosen tidigt i förloppet.

Symptom

• Typiskt för denna diagnos är en situation där man utan föregående skada får starka smärtor i ett avgränsat område i underbenet eller foten. Smärtorna förvärras genast vid försök att gå eller springa. Varje steg mot underlaget utlöser en tydlig och stark smärta.

Behandling

• Sök alltid läkare vid misstanke om stressfraktur.